Här är där man är

Jag fick en rejäl förkylning i förra veckan. Mamma och pappa blev lite oroliga när jag låg en hel dag i kuddhögen och tittade på TV utan att fara runt. Bolibompa på barnkanalen rockar fett. Då tog pappa och lyckades få i mig en halv Alvedon (Jag skulle bra gärna vilja veta hur han gjorde). Det skulle han inte ha gjort! Jag blev pigg som en mört och for runt och stimmade i flera timmar sedan. Han såg alldeles matt ut efter det...

Just nu är det pappa som är mest förkyld, så när han bäddat ned sig i sängen tycker jag att det är roligt att springa runt i sovrummet och skrika pa-pa-pa-pa-pa tills mamma kommer och tar ut mig.

Jag tror att jag vet vad jag skall bli när jag blir stor. Jag skall kommentera Snooker på Eurosport. Jag har börjat träna på det. Fast emellanåt bryter jag av med att göra ett svanhopp i soffan. Ikväll gjorde pappa något dumt. Han försökte visa att man skulle sitta i soffan genom att applådera när jag satte mig igen. Då var jag tvungen att ställa mig upp, och sedan sätta mig igen ungefär tusen gånger, så att pappa skulle applådera igen. Det gjorde han inte...

Och så har jag lärt mig ett nytt trick. När mamma och pappa frågar "Var är Simon?" (som om de inte visste var jag är hela tiden) så pekar jag på mig själv och skriker "Där!".

För här är där man är.

Bada och "inte nudda golv"

Idag har jag badat. Det är jätteroligt, utom när pappa tvättar mig bakom öronen eller häller vatten över huvudet. Det tycker jag är läskigt.

Sedan går tiden så fort när man badar. Jag tyckte precis att jag hade hoppat i badet när pappa sade att nu är det minsann mer vatten utanför baljan än i den, och då fick jag krypa ned i ett stort varmt badlakan.

Igår ville jag först spela boll med pappa, men så sköt han bollen mot bokhyllan, och då fick jag en idé. Man kastar ut en massa böcker på golvet, och så får man bara gå på dem. Pappa såg inte alls road ut, men det tror jag beror på att det inte var han som kom på den nya leken.

Den applåderande helikoptern

Idag byggde jag vidare på mina matkrav. För att jag skulle öppna munnen var pappa tvungen att fara runt med skeden och låta som en helikopter. Sedan måste alla applådera efter varje tugga.

Efter ett tag var inte det heller roligt, då lyckades mamma lura mig med ketchuptricket. Flera skedar mat bara slank in efter att hon blandat i lite ketchup. Sen kom jag på vad hon gjorde, och så var det slut på ätandet.

Jag lyckades förklara att jag ville ha en Apelsin, och det fick jag konstigt nog. Och då fick jag försöka hålla masken och äta upp den fastän jag tyckte den var sur. Både mamma och pappa fnissade lite åt mina försök att inte göra sura miner åt varje bit jag stoppade i munnen.

Pappa tog bort att julpynt idag också, så nu kan jag inte förstöra mer sådant. Två elljusstakar lyckades jag lägga ned genom att dra ned dem på golvet. Och så har jag lyckats pajja två bärbara telefoner också med samma metod. Pappa muttrade något om att köpa nya och klä in dem med skumgummi och bubbelplast.

Klappa händerna

Jag och Helga hann med att leka tack-leken innan de åkte. Jag fick en massa saker som jag sade tack för att jag fick. Sedan sade hon tack när hn fick dem tillbaka. Jätteroligt.

Sedan kom jag på att för att jag skulle äta så skulle alla applådera för varje tugga jag tog. Det tog tid att äta, och det blev väldigt livligt, men jag fick ju vara i centrum. Det är roligt att klappa händerna. Idag fick vi korvburgare, det var smaskens.

Och så har det snöat ute också, så nu är allt vitt igen.

I morgon är det en ny dag!

Morfar prövas

Morfar skall snart åka hem till Stockholm, men först ville jag pröva honom om han kunde leka med mina bilar och garaget... Betyget blev knappt godkänd, både han och pappas fingrar är alldeles för stora för att kunna köra in bilarna i garaget som jag vill.

Försöka skriva lite igen

Just nu är jag ute och tar en promenad med mamma, morfar och Helga. Solen skiner, det är runt noll grader och jag tycker det är så skönt att vara ute. Morfar testar sin stegräknare samtidigt, och så går han med sina nya gåstavar.

Livet är gött!