Här är där man är

Jag fick en rejäl förkylning i förra veckan. Mamma och pappa blev lite oroliga när jag låg en hel dag i kuddhögen och tittade på TV utan att fara runt. Bolibompa på barnkanalen rockar fett. Då tog pappa och lyckades få i mig en halv Alvedon (Jag skulle bra gärna vilja veta hur han gjorde). Det skulle han inte ha gjort! Jag blev pigg som en mört och for runt och stimmade i flera timmar sedan. Han såg alldeles matt ut efter det...

Just nu är det pappa som är mest förkyld, så när han bäddat ned sig i sängen tycker jag att det är roligt att springa runt i sovrummet och skrika pa-pa-pa-pa-pa tills mamma kommer och tar ut mig.

Jag tror att jag vet vad jag skall bli när jag blir stor. Jag skall kommentera Snooker på Eurosport. Jag har börjat träna på det. Fast emellanåt bryter jag av med att göra ett svanhopp i soffan. Ikväll gjorde pappa något dumt. Han försökte visa att man skulle sitta i soffan genom att applådera när jag satte mig igen. Då var jag tvungen att ställa mig upp, och sedan sätta mig igen ungefär tusen gånger, så att pappa skulle applådera igen. Det gjorde han inte...

Och så har jag lärt mig ett nytt trick. När mamma och pappa frågar "Var är Simon?" (som om de inte visste var jag är hela tiden) så pekar jag på mig själv och skriker "Där!".

För här är där man är.