När min mamma och pappa vill gå och lägga sig, vill jag vara vaken. Jag älskar att sitta uppe och titta på sport och gamla TV-serier som sänds för utfyllnadens skull i de kommersiella kanalerna. Jag vet inte om det är Alan Aldas ständiga raggningsförsök i MASH, eller spänningen i en hckeymatch, eller rent av reklaminslagen för allehanda babyprodukter i reklamblocken som lockar. Men titta skall jag!
Jag var och mättes och vägdes igår. Jag hade gått upp 60 gram, och mitt huvud hade blivit 1 cm större, så jag har blivit mycket mer intelligent på en vecka. Sedan var det provtagning som gällde, och eftersom pappa matade mig med sockervatten så var jag också pappas pojke och grät inte när de stack mig.
I morse tänkte jag att jag skulle bråka med pappa. När han la mig på skötbordet så kinkade jag ordentligt. Sedan tystnade jag några sekunder, för att berätta för honom att om jag är alldeles tyst så är det något jäkelskap på gång. Sedan klämde jag till och det sprutade bajs över hela handduken, på skötbordet och på pappas tröja. Men han blev inte arg alls, han bara skrattade gott. Det hade han inte gjort om någon annan än jag hade gjort så. Nu får jag fundera ut ett ännu värre rackartyg (hur nu det skall vara möjligt) för att se om inte pappa kan bli arg. Jag vill veta var gränsen går.
lördag 29 september 2007
torsdag 27 september 2007
Äntligen hemma!
Igår fick jag komma hem, mina prover var så bra så. Men jag måste vara på sjukan i Söderhamn på Fredag morgon 08:30 för nya prover. Jag undrar om jag vågar kinka lite natten innan så att min mamma och pappa ser ut som verkliga vrak när de kommer med mig, eller om jag kanske skall försöka sova så att jag orkar fyra av mitt formidabla leende som får allt att smälta.
Det var lite rörande igår att ta avsked av alla de som hjälpt mig hela mitt liv. De har sett till att jag föddes, sett till att jag fått mat och mått bra. Mamma och pappa var däremot väldigt glada över att jag skulle få komma hem. Vadå hem? Hela mitt liv har jag bott på våning sju i hus nio på Hudiksvalls sjukhus. Men det var roligt att få åka bil.
I natt kinkade jag, för det var första natten hemma. Ingenting såg ut som, luktade som eller lät som det jag var van vid. Inga lika gamla bebisar gav verbala uttryck för sina känslor, så jag fick sköta allting själv. Min pappa stod med ena huvudet i handen, och den andra höll ned flaskan i vattenbadet vid kvartitvå i natt. Jag låg bredvid och gnydde min hungersång för att han inte skulle ge upp.
Det är mycket att titta på här i huset, jag är mycket mer vaken här. Jag tog med mina föräldrar på en stärkande promenad bort till affären också, där de köpte babyolja åt mig. Skönt med en promenad i solen, och så passade jag på att glädja byns gamlingar lite i sin vardag genom att låta dem titta på mig där jag låg med mina stora öppna ögon.
Och så tog pappa med mig på en rundtur ett varv runt huset och garaget. Han har mycket löv att kratta, och gräsmattan skulle må bra av en klippning innan hösten kommer. Det var så svårt att bestämma sig för var sandlådan skall så, men det ger sig väl senare. Pappa har säkert åsikter om det.
Jag tyckte myrstacken såg rolig ut.
Det var lite rörande igår att ta avsked av alla de som hjälpt mig hela mitt liv. De har sett till att jag föddes, sett till att jag fått mat och mått bra. Mamma och pappa var däremot väldigt glada över att jag skulle få komma hem. Vadå hem? Hela mitt liv har jag bott på våning sju i hus nio på Hudiksvalls sjukhus. Men det var roligt att få åka bil.
I natt kinkade jag, för det var första natten hemma. Ingenting såg ut som, luktade som eller lät som det jag var van vid. Inga lika gamla bebisar gav verbala uttryck för sina känslor, så jag fick sköta allting själv. Min pappa stod med ena huvudet i handen, och den andra höll ned flaskan i vattenbadet vid kvartitvå i natt. Jag låg bredvid och gnydde min hungersång för att han inte skulle ge upp.
Det är mycket att titta på här i huset, jag är mycket mer vaken här. Jag tog med mina föräldrar på en stärkande promenad bort till affären också, där de köpte babyolja åt mig. Skönt med en promenad i solen, och så passade jag på att glädja byns gamlingar lite i sin vardag genom att låta dem titta på mig där jag låg med mina stora öppna ögon.
Och så tog pappa med mig på en rundtur ett varv runt huset och garaget. Han har mycket löv att kratta, och gräsmattan skulle må bra av en klippning innan hösten kommer. Det var så svårt att bestämma sig för var sandlådan skall så, men det ger sig väl senare. Pappa har säkert åsikter om det.
Jag tyckte myrstacken såg rolig ut.
onsdag 26 september 2007
I andras händer
Jag hade hoppats på att få komma hem till mina föräldrars hus idag, men doktorn tyckte att jag skulle vänta ännu en dag. Jag är inte så stor, och bilirubinvärdena var inte helt stabila. Besvikelsen blev stor hos min mamma, min pappa blev nog lite ledsen han också, och jag som hört så mycket om det stora huset och de två katterna tyckte nog också att det hade varit skönt att få komma till en lugnare miljö. Om inte annat är jag nyfiken på hur det är att åka bil. Det låter på min pappa ibland som det kan vara både himmel och helvete.
Nu skall jag sova!
Nu skall jag sova!
måndag 24 september 2007
Kommersialism
Att få barn är stort för många, och då passar många på att försöka tjäna pengar på mig som liten är. Eller kanske tjäna pengar på mina föräldrar, som i lyckoruset över sitt barn skall spendera massor med pengar enligt tanken.
Det börjar redan som gravid. Man lockas att gå med i alla möjliga klubbar och sammahang, som sedan totalbombarderar dina föräldrar med mail och brevutskick om alla möjliga erbjudanden. På föräldrakursen är ledaren lite sponsrad, eftersom landstinget inte har råd att bjuda deltagarna på en fika eller att låta instruktören köpa in alla samker som skall visas. Inte så störande, men en viktig princip.
På BB kom sedan den stora chocken. På varje rum stod två stora kassar med varuprover, och foldrar, och broschyrer. Säkert mer än ett kilo med foldrar som erbjuder allt från sparkonton till DVD-skivor, tidningsprenumerationer, blöjor, kläder, salvor, oljor och mycket, mycket mer. Långt mer än ett kilo med bara reklam. Här skall ingen komma undan!
Varuproverna är bra, för det var några saker som mina föräldrar missat att ta med sig, men som jag behöver. Jag förstår att Landstinget tycker att det är bra att föräldrarna får lite gratisprylar, för alternativet är att de får köpa in blöjor, servetter och mycket annat. Men, så ohämmat mycket? Och vem gör urvalet för vilken salva, bank, försäkringsbolag etc som skall vara med? Finns det människor som är mutade som tillåter att dessa kassar ställs ut på rummen? Vem ställer dit dem?
Tidningar som vänder sig till småbarnsföräldrar är också vanliga. Pappa var och tittade i tidningshyllan på en stormarknad förra veckan och tog sig för pannan när det fanns i alla fall ett dussin olika tidningar. Alla fyllda med reklam för mer eller mindre intressanta babyprodukter.
Det är dyrt att få barn idag. Trots att vi har världens bästa mödravård, som är gratis för alla mödrar, och därtill en bra föräldraförsäkring, så rinner pengarna iväg.
Barnvagn, säng, bilbarnstol, kläder och andra tillbehör blir snabbt jättemycket pengar. Min pappa räknade ut att de lagt ut nästan 15.000kr för att köpa saker till mig, och då har de ändå fått en hel del, och köpt annat begagnat. Och ändå har jag inte lämnat in min första önskelista till jul än. Han skulle bara veta vad julen kommer att kosta nu... :-)
Det börjar redan som gravid. Man lockas att gå med i alla möjliga klubbar och sammahang, som sedan totalbombarderar dina föräldrar med mail och brevutskick om alla möjliga erbjudanden. På föräldrakursen är ledaren lite sponsrad, eftersom landstinget inte har råd att bjuda deltagarna på en fika eller att låta instruktören köpa in alla samker som skall visas. Inte så störande, men en viktig princip.
På BB kom sedan den stora chocken. På varje rum stod två stora kassar med varuprover, och foldrar, och broschyrer. Säkert mer än ett kilo med foldrar som erbjuder allt från sparkonton till DVD-skivor, tidningsprenumerationer, blöjor, kläder, salvor, oljor och mycket, mycket mer. Långt mer än ett kilo med bara reklam. Här skall ingen komma undan!
Varuproverna är bra, för det var några saker som mina föräldrar missat att ta med sig, men som jag behöver. Jag förstår att Landstinget tycker att det är bra att föräldrarna får lite gratisprylar, för alternativet är att de får köpa in blöjor, servetter och mycket annat. Men, så ohämmat mycket? Och vem gör urvalet för vilken salva, bank, försäkringsbolag etc som skall vara med? Finns det människor som är mutade som tillåter att dessa kassar ställs ut på rummen? Vem ställer dit dem?
Tidningar som vänder sig till småbarnsföräldrar är också vanliga. Pappa var och tittade i tidningshyllan på en stormarknad förra veckan och tog sig för pannan när det fanns i alla fall ett dussin olika tidningar. Alla fyllda med reklam för mer eller mindre intressanta babyprodukter.
Det är dyrt att få barn idag. Trots att vi har världens bästa mödravård, som är gratis för alla mödrar, och därtill en bra föräldraförsäkring, så rinner pengarna iväg.
Barnvagn, säng, bilbarnstol, kläder och andra tillbehör blir snabbt jättemycket pengar. Min pappa räknade ut att de lagt ut nästan 15.000kr för att köpa saker till mig, och då har de ändå fått en hel del, och köpt annat begagnat. Och ändå har jag inte lämnat in min första önskelista till jul än. Han skulle bara veta vad julen kommer att kosta nu... :-)
Att snåla på rätt saker
Hej!
Jag heter Simon, och jag föddes i fredags kväll klockan 22 på kvällen. Jag föddes på Hudiksvalls sjukhus en kväll då många andra barn också ville födas. Trots att det var väldigt mycket att göra för personalen, så blev mina föräldrar och jag oerhört bra omhändertagna av personalen.
Däremot har landstinget i Gävleborg sparat, lagt ned och slagit ihop så många BB, att det blev lite problem med plats. Trots att jag var första barnet för både min mamma och min pappa, och trots att det är mer än sex mil hem, så fanns det inga möjligheter för min pappa att stanna kvar på ett vettigt sätt. Han får åka emellan varje kväll och morgon. Det går det med, för mina föräldrar är bäst på allt, men nog skulle det vara skönt att kunna få sitta i pappas famn på natten när jag är trött och mamma har ont efter förlossningen.
Jag fick lite gulsot också, som så många andra barn, och lades i en särskild ljusbädd som skall hjälpa till att bryta ned bilirubinet. Där har jag legat ett dygn innan jag åter fick vara nära mina föräldrar närhelst jag ville. Det fanns en bruksanvisning till maskinerna, och min pappa suckade när han började läsa och titta på maskinen.
Lysrören skulle bytas var tusende driftstimma, för att garantera att ljuset verkligen håller rätt styrka så att ljusbädden har avsedd medicinsk verkan. Men en stor varningslampa på den indikerade att det var dags att byta rören. På en blek klisterlapp stod det att de byttes senast i februari 2005, och de har säkert gått mycket mer än 1000 timmar.
På den interna kvalitetsinstruktionen stod det också att vattnet i madrassen skulle bytas var tredje månad, och var tredje år skulle madrassen bytas ut. En logglista följde med som visade att vattnet senast byttes i Januari i år, alltså för mer än åtta månader sedan, och madrassen hade varit i drift sedan 2002. Om det nu inte är så viktigt att följa det som skrivs, skall man kanske låta bli att skriva.
Nu gick mina halter av bilirubin ändå ned, men det kändes som att man sparat på fel saker. Förmodligen kostar extra vårddygn av mig och andra barn mycket mer pengar än att underhålla den tekniska utrustningen så att vi blir friska snabbare.
Jag heter Simon, och jag föddes i fredags kväll klockan 22 på kvällen. Jag föddes på Hudiksvalls sjukhus en kväll då många andra barn också ville födas. Trots att det var väldigt mycket att göra för personalen, så blev mina föräldrar och jag oerhört bra omhändertagna av personalen.
Däremot har landstinget i Gävleborg sparat, lagt ned och slagit ihop så många BB, att det blev lite problem med plats. Trots att jag var första barnet för både min mamma och min pappa, och trots att det är mer än sex mil hem, så fanns det inga möjligheter för min pappa att stanna kvar på ett vettigt sätt. Han får åka emellan varje kväll och morgon. Det går det med, för mina föräldrar är bäst på allt, men nog skulle det vara skönt att kunna få sitta i pappas famn på natten när jag är trött och mamma har ont efter förlossningen.
Jag fick lite gulsot också, som så många andra barn, och lades i en särskild ljusbädd som skall hjälpa till att bryta ned bilirubinet. Där har jag legat ett dygn innan jag åter fick vara nära mina föräldrar närhelst jag ville. Det fanns en bruksanvisning till maskinerna, och min pappa suckade när han började läsa och titta på maskinen.
Lysrören skulle bytas var tusende driftstimma, för att garantera att ljuset verkligen håller rätt styrka så att ljusbädden har avsedd medicinsk verkan. Men en stor varningslampa på den indikerade att det var dags att byta rören. På en blek klisterlapp stod det att de byttes senast i februari 2005, och de har säkert gått mycket mer än 1000 timmar.
På den interna kvalitetsinstruktionen stod det också att vattnet i madrassen skulle bytas var tredje månad, och var tredje år skulle madrassen bytas ut. En logglista följde med som visade att vattnet senast byttes i Januari i år, alltså för mer än åtta månader sedan, och madrassen hade varit i drift sedan 2002. Om det nu inte är så viktigt att följa det som skrivs, skall man kanske låta bli att skriva.
Nu gick mina halter av bilirubin ändå ned, men det kändes som att man sparat på fel saker. Förmodligen kostar extra vårddygn av mig och andra barn mycket mer pengar än att underhålla den tekniska utrustningen så att vi blir friska snabbare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)